Varberg 7 juli 2013. Sommarlov. En solig söndagsförmiddag vaknar artonårige Pascal Hertinge av att en okänd man står bredvid hans säng. Pascal, som har ett synfel och ser suddigt utan glasögon, frågar vad mannen vill.

”Kan du hjälpa mig?”

”Med vad?” frågar Pascal.

Mannen upprepar frågan, men går sedan till omedelbar attack med en mattkniv.

Pascal har aldrig tränat kampsport och den enda fysiska aktivitet han haft lite intresse för är att åka skateboard. Den 24-årige gärningsmannen däremot, hade tränat thaiboxning. Dessutom var han beväpnad och började stående medan Pascal låg i sin säng. Men Pascal reagerade direkt.

”Jag försökte vira in kniven i täcket. Slog, sparkade och skrek, och frågade varför han gjorde så här.”

”För att jag är psykopat”, svarade gärningsmannen.

”Han sa det helt lugnt medan han högg”, säger Pascal, ”och det var då jag verkligen fattade att han ville döda mig. Men jag bestämde mig på en gång för att det inte var så här jag skulle dö. Inte idag.”

Pascal fick flera hugg i halsen och i bröstkorgen. På händerna fick han avvärjningsskador.

”Jag lyckades få honom av mig och ut ur rummet, men dörren hade dåliga gångjärn. Därför ramlade jag baklänges med den över mig när han sparkade in den.”

Kampen började på nytt. Pascal hade bara kalsonger på sig och blodet rann över hela kroppen. ”Jag fick bort honom igen, tog mig längre in i rummet och ställde en stol mellan oss. Sen spelade jag mer skadad än jag var, men var beredd på att ta min elgitarr och slå honom med.”

Gärningsmannen stod dock kvar ute på golvet och sa: ”Nu kommer du att dö”. Sedan skrattade han lugnt och lämnade rummet. Pascal tog sina glasögon och sin mobiltelefon, och sprang in på toaletten. Pascals mamma, som varit i tvättstugan, fick sitt livs kanske obehagligaste syn när hon kom in i lägenheten.

”Dörren var ju insparkad, det var blod överallt, och när jag kom ut från toaletten och sa att hon var tvungen att skynda sig fick hon ju se mig också.”

De låste in sig på toaletten och ringde 112. Vad de inte visste då var att förövaren redan skurit en annan man och efter attacken mot Pascal även mördat en 84-årig kvinna. Snart hörde de några smällar. Det var polisens skott som slutligen satte stopp för gärningsmannen som dog.

När man vaknar klockan 11:00 en solig söndagsmorgon är en av de sista sakerna man förväntar sig en knivbeväpnad mördare stående bredvid sin säng. Bor man dessutom på en lugn gata i Varberg, och snart ska börja sista året på gymnasiet är man kanske ännu mindre förberedd än om man är äldre och lever i en våldsutsatt förort.

”De flesta som känner mig skulle beskriva mig som en lugn person”, säger Pascal.

Under attacken övervägde han sina alternativ och tänkte positivt.

”Jag var helt säker på att det inte var så här jag skulle dö. Jag funderade på om jag skulle öppna fönstret och hoppa ut där, men det sitter en spärr, så det skulle ha tagit för lång tid. Så då funderade jag på om jag skulle kasta mig genom rutan, men då skulle jag nog skada mig. Jag tänkte också vilka saker jag kunde kasta på honom. Datorn till exempel, men jag lät bli. Jag blev aldrig vild och började veva, utan varje slag var riktat. Knivhuggen kändes bara som slag, och det var först när polisen var på plats och jag låg på hallgolvet, som det började göra ont. Särskilt i bröstkorgen.”

Vad Pascal gjorde fel: Inget.

Hade hans mamma låst ytterdörren medan hon var nere och hämtade tvätten finner vi det dock troligt att gärningsmannen skulle gått vidare till nästa dörr, eftersom attacken inte var personligt riktad.

Vad Pascal gjorde rätt: Allt.

Pascal reagerade direkt, använde vad han hade och höll sig förhållandevis lugn. Hans mentala inställning: Jag ska inte dö. Inte idag. Inte så här, var avgörande. Han var mer rädd för döden än för att bli skadad. Han tog med sig sin mobiltelefon, och kunde å ena sidan ha valt att lämna lägenheten, men hade å andra sidan då lämnat sin mamma i sticket.

Låt oss understryka: I samtliga fall vi studerat där svagare offer klarat sig ur gärningsmännens våld är det den mentala inställningen som gjort skillnaden. Inte att de har tränat kampsport.