Klinisk erfarenhet visar att människan är ganska dålig på att överföra kunskap om det allmänna till det personliga. Så även om vi vet att trafikolyckor sker varje dag blir vi ändå överrumplade när vi själva är med om en.

På samma sätt underskattar vi i allmänhet sannolikheten för – i synnerhet konsekvenserna av – att bli utsatta för våld. Behovet av att vara förberedd inför en sådan händelse känns då väldigt avlägset, och skulle vi plötsligt hamna där är vi mycket dåligt rustade för att kunna hantera det. Tydliga varningssignaler kan komma att ignoreras helt, och förmågan att reagera och agera resolut och effektivt kan vara ytterst begränsad när man aldrig tidigare upplevt, eller ens förväntat sig, något liknande.

Vid en akut kris är hjärnan under stor belastning och har många intryck att sortera upp. Detta samtidigt som vi ska hantera en intensiv känslomässig reaktion. Att viljemässigt kontrollera sitt agerande är då mycket svårt.

Att hantera sin rädsla

I en krisartad akutsituation är följande reaktioner vanliga:

Flykt – När vi känner oss underlägsna.

Kamp – När vi känner oss överlägsna.

Frys – När vi inte förstår vad som pågår.

De exakta biologiska mekanismerna är invecklade och inte fullt klarlagda, men en oförmåga att kontrollera sitt beteende kan få förödande konsekvenser, men den som är förberedd, eller har ett syfte – exempelvis insatspersonal – har bättre förmåga att klara sig, inte bara i stunden, utan också från efterföljande men. Till och med är det så att upplevelsen av kontroll kan räcka för att skapa avsevärt bättre förutsättningar, än om man känner sig helt utlämnad åt yttre omständigheter, omöjliga att påverka. Den som har klarat av många liknande situationer står också bättre rustad.

Men regelbunden övning krävs för att kunskaper ska sätta sig och automatiseras. Det räcker alltså inte med att förbereda sig mentalt vid ett tillfälle.

Tullinge

Ur Dagens Nyheter den 3 januari 2015:

”En 21-årig man har avlidit efter att ha blivit allvarligt knivskuren på Norra Parkhemsvägen i Tullinge, söder om Stockholm. Mannen hade hamnat i ett bråk med en 51-åring efter en trafikincident. Denne misstänks nu för mord.”

Enligt domen svängde 51-åringen ut framför 21-åringen som ”upplevde sig som hindrad i trafiken”. Männen pekade finger och gestikulerade. De stannade, klev ur bilarna varpå slagsmål uppstod. Den yngre utdelade första slaget. Den äldre höll i en fällkniv med ett 9 cm långt blad. Endast ett hugg utdelades. Det tog i bröstkorgens vänstra sida och träffade hjärtat.

Ur domen:

”Han (51-åringen) inser i efterhand att han hade alternativa handlingsmöjligheter, och han inser att han om han hade tänkt rationellt, borde ha kört från platsen eller stannat kvar i bilen. Allt gick dock så fort att han inte hann tänka så mycket.”

Viljan att agera ut sin ilska är medfödd, men kan få katastrofala följder. Genom mental förberedelse kan man ta udden av plötsliga fysiologiska responser och hinna tänka ett steg längre. I fallet ovan hade 51-åringen tvärtom valt att beväpna sig med kniv redan i förväg, just för att eventuellt använda i självförsvar. Om han istället förberett sig på att undvika och fly den hotfulla situationen hade utgången troligtvis blivit en annan.